Film har alltid varit en passion för mig, gillar både att se på film och skapa film, både på fritiden och på jobbet. Brukar skämtsamt kalla filmduken (och TV:n) för min bästa vän. Studerade också filmskapande i tiden. Film är ju egentligen en form av stillbildsfotografering det också. Skillnaden ligger mest i att man fotograferar 25 bilder i sekunden istället för 1 och pusslar ihop dem till en rörlig sekvens. Av någon märklig anledning så tilltalas jag av det vemodiga, det gråa när jag dokumenterar saker och ting. Varför vet jag inte, men finns nånting vackert i vemodet, det slitna. Glansbilden som krackelerats, solnedgången som uteblev, det finns alltid en historia bakom den ruggiga ytan. Jag fascineras av kontraster, kanske just därför som vemodet känns trevligt att dokumentera. För i vardagen vill man ju hellre ha lycka omkring sig. Tomas Tranströmer beskriver lugnet, stillheten som finns i vemodet på ett ypperligt sätt.
”Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig.”
Här är några korta snuttar från Fäboda filmat i år den 25:e december. Om ni inte själv har möjlighet att åka ut till denna fantastiska plats så kan kanske dessa bilder förmedla en stämning av avkoppling och sinnesro. Eller ångest, vad vet jag, vi tolkar ju vardagen olika vi människor.
I en serie som jag kallar "Stories of men" försöker jag skildra vardagen, ögonblick av män i olika åldrar. Må det vara på jobbet, eller fritiden. En dokumentär skildring om hur livet kan te sig väldigt annorlunda för olika män trots att de befinner sig inom en 100 km radie från varann.
Första bildserien är från en verkstad ute på landet. En fantastisk personlighet som jag fick förmånen att följa under några sommardagar.
Bilderna tycker jag funkar såväl i svartvitt som i färg, men ger lite olika stämning beroende på vilken färgrymd man rör sig i. En liten bildberättelse om långsamhetens lov ute på landsbygden, där det viktigaste inte är fredagsstädningen med mopp och skurhink, utan passionen för det man jobbar med, tid för att snappa upp lite av fågelsången utanför fönstret, och en bild av det klassiska österbottniska "vi mårar på".
En explosion av färger som alla samarbetar till ett enhetligt mönster.
Att mörka ner ger en viss melankoli till helheten.
Var sak på sin plats, eller enligt traditionen allt ligger överst.
Denna fantastiska verkstad där man har verkat i årtionden har en väldigt filmisk känsla.
Burkar i generationer.
Roy Andersson-inspirerat ljus ger denna bild en lite somrig, dammig, men varm känsla.
Låter man bara saker vara blir allt till mönster så småningom.
Klassiskt porträtt av en livskonstnär.
Metallsvarv, vad kan man säga, vacker skulptur och historiens vingslag känns tydligt. Dessutom funktionell även idag.
Att köra bilder inte helt till det svartvita ger en nyans av grått, men ändå en närvaro av färg.
Behövs det en blogg till? Antagligen inte, men startar en i alla fall. Kanske lite bilder, videon, historier ur en fotograf/grafikers vardag på jobbet och på fritiden kan förgylla livet för nån. Och kanske till och med inspirera nån att själv gå ut och dokumentera vardagen. Gillar kontraster, mönster och former, vissa bilder är kraftigt bearbetade i Photoshop, andra rakt ur kameran. Finns det nån som undrar över sättet att jobba, filter, effekter, bildbehandling etc. på så är det bara att fråga. Let the show begin! Här kommer några bilder från Jakobstads julöppning.
Klassisk vy, med ny placering av Tro, Hopp, och Kärlek som enligt mitt tycke funkar väl.
Under construction.
Ståtligt rådhus med präktig gran.
Jeppis by night.
På kvällen landar ett märkligt sken över Parentesen i centrum. Värt att besöka för stämningens skull.
Behövs det en parkeringsgrotta i Jakobstad. Tiden lär utvisa,
men nog är det rysligt trevligt att återvända till varm bil efter shoppingrundan.
