Film har alltid varit en passion för mig, gillar både att se på film och skapa film, både på fritiden och på jobbet. Brukar skämtsamt kalla filmduken (och TV:n) för min bästa vän. Studerade också filmskapande i tiden. Film är ju egentligen en form av stillbildsfotografering det också. Skillnaden ligger mest i att man fotograferar 25 bilder i sekunden istället för 1 och pusslar ihop dem till en rörlig sekvens. Av någon märklig anledning så tilltalas jag av det vemodiga, det gråa när jag dokumenterar saker och ting. Varför vet jag inte, men finns nånting vackert i vemodet, det slitna. Glansbilden som krackelerats, solnedgången som uteblev, det finns alltid en historia bakom den ruggiga ytan. Jag fascineras av kontraster, kanske just därför som vemodet känns trevligt att dokumentera. För i vardagen vill man ju hellre ha lycka omkring sig. Tomas Tranströmer beskriver lugnet, stillheten som finns i vemodet på ett ypperligt sätt.
”Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig.”
Här är några korta snuttar från Fäboda filmat i år den 25:e december. Om ni inte själv har möjlighet att åka ut till denna fantastiska plats så kan kanske dessa bilder förmedla en stämning av avkoppling och sinnesro. Eller ångest, vad vet jag, vi tolkar ju vardagen olika vi människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar